Kyrkofrid instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kvinnofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.[1]

Kyrkofriden innebar att ingen fick gripas eller anfallas i en kyrka. Enligt artikel 2 skulle den som dräpte eller sårade någon i kyrkan dömas biltog i hela riket.

Kyrkofriden ansågs vid 1990-talets mitt ha upphört att gälla i Sverige, och Miljöpartiet motionerade därför 1996 till Sveriges riksdag om att lagen om kyrkofrid skulle återupprättas.[1]

Se även

redigera

Källor

redigera

Fotnoter

redigera

[1]