Orientaliskt ortodoxa kyrkor

Miafysitiska kristna samfund som bröt med de östortodoxa kyrkorna och romersk-katolska kyrkan vid kyrkomötet i Chalcedon år 451
(Omdirigerad från Orientalisk-ortodoxa kyrkan)
Ej att förväxla med Ortodoxa kyrkor.

Orientaliskt ortodoxa kyrkor, också kallade Icke-chalkedoniska kyrkor eller Förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östligt kristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451. De orientaliskt otodoxa erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Nicea år 325, Konstantinopel år 380 och Konciliet i Efesus år 431.

Orientaliskt ortodoxa kyrkor
Icke-chalkedoniska kyrkor
Förchalkedonska kyrkor
Sankt Sarkiskyrkan i Nor Nork, Jerevan, Armenien.
Region och utbredningArmenien Armenien
Etiopien Etiopien
Egypten Egypten
Eritrea Eritrea
Syrien Syrien
Libanon Libanon
Indien Indien
Australien Australien
Europa Europa
Mellanöstern
Asien
Nordamerika
Sydamerika

Under senare tid[när?] har de orientaliskt ortodoxa kyrkorna närmat sig både de östortodoxa kyrkorna och den romersk-katolska kyrkan.

Benämning

redigera

Orientaliskt ortodoxa kristna kallar sig för miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism.

De har dock ofta kallats monofysiter, men de anser själva att uttrycket är missledande.

Teologi

redigera

Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.[ifrågasatt uppgift]

De orientaliskt ortodoxa kyrkorna avvisar formuleringen att Jesus Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi.

Utbredning

redigera

Majoriteten av orientaliska ortodoxa är bosatta i Etiopien, Egypten, Eritrea, Armenien, Indien, Syrien och Libanon. Det finns också stora diasporagrupper i delar av Mellanöstern, Europa, Asien, Nord- och Sydamerika och Australien.[1]

Olika orientaliskt ortodoxa samfund

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera