Lantgrevskapet Hessen-Darmstadt
Lantgrevskapet Hessen-Darmstadt är en tidigare tysk småstat i Tyskland, som existerade från 1567 och 1806 blev Storhertigdömet Hessen.
Vid Filip den ädelmodiges död 1567 kom ungefär en åttondel av dåvarande riksfurstendömet Hessen att tillfalla hans son Georg den fromme (död 1598). 1583 införlivades Hessen-Rheinfels i lantgrevskapet. Sonen och efterträdaren Ludvig V av Hessen-Darmstadt grundade 1607 universitetet i Giessen och införde 1623 en arvföljdsordning, baserad på förstfödslorätt. I hans område införlivades 1604 även Hessen-Marburg. Trots att han var lutheran stod Ludvig liksom sonen Georg II på kejsarens sida i 30-åriga kriget.
Ernst Ludvig och Ludvig VIII av Hessen-Darmstadt kopierade den franska hovhållningen och skuldsatte landet, medan den sparsamme, militäriske Ludvig IX av Hessen-Darmstadt, som tjänade i Fredrik den stores preussiska här, återställde ekonomin.
Hans hurustu Karolina av Birkenfeld-Zweibrücken samlade tidens skönandar vid sitt hov. 1792 blev Hessen-Darmstadt inblandat i koalitionskriget mot Frankrike men gynnads av Napolein, upptogs i Rhenförbundet och utvidgades, i synnerhet på bekostad av de sekulariserade områdena Mains och Worms.
Ludvig X av Hessen-Darmstadt fick suveränitet över riksriddarna och lät 1806 utropa sig till storhertig av Hessen under namnet Ludvig I.
Se även
Källor
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1202-03.