Konciliet i Florens
Konciliet i Florens var ett biskopskoncilium som startade i Basel, Schweiz, 1431, flyttade till Ferrara 1438, och 1439 till Florens, där det avslutades 1445. Konciliarismen var under denna tid starkare än påvestolen, och denna maktkamp genomsyrade konciliet. Den stora schismen och husiterna var andra primära frågor.
Konciliet öppnades av Påve Martin V, som förlade det i Basel för att hålla det på en neutral plats. Strax efter att konciliet öppnats i Basel avled Martin V, och efterträddes av Eugenius IV. Vid konciliet närvarade förutom Romersk-katolska kyrkans högsta företrädare, samtidens främsta teologer, lärde samt representanter för olika stift och kloster. Under konciliets gång anslöt sig den bysantinska kejsaren Johannes VIII Palaiologus med Georgios Gemistos Plethon, Johannes Bessarion och patriarken av Konstantinopel. Försöken att ena kyrkorna var dock förgäves. En gren av Romerska kyrkan bröt sig ur, och valde hertig Amadeus VII av Savoyen till motpåve.
