Erik XIV (1533 - 1577) [sv] (17.08.2016 14:34:23)

Eric XIV (Swedish: Erik XIV; 13 December 1533 – 26 February 1577) was King of Sweden from 1560 until he was captured in a rebellion led by his brother John in 1568 and formally deposed 26 January 1569. Eric XIV was the eldest son of Gustav I (1496–1560) and Catherine of Saxe-Lauenburg (1513–1535). He was also ruler of Estonia, after it placed itself under Swedish protection in 1561.

While he has been regarded as intelligent and artistically skilled, as well as politically ambitious, early in his reign he showed signs of mental instability, a condition that eventually led to insanity. Some scholars claim that his illness began early during his reign, while others believe that it first manifested with the Sture murders.

Eric, having been imprisoned and deposed, was most likely murdered. An examination of his remains in 1958 confirmed that he probably died of arsenic poisoning.

Erik XIV (13. detsember 1533 Stockholm – 26. veebruar 1577 Örbyhus) oli Rootsi kuningas 1560–1568.

Erik XIV oli Gustav I Vasa ja Katharina von Sachsen-Lauenburgi vanim poeg, Johan III ja Karl IX vend.

Tema järjekorranumber ei tähenda õigupoolest seda, et ta oleks olnud Rootsi 14. Eriku-nimeline kuningas. Johannes Magnus kirjutas Rootsi ajaloo, mille tarbeks ta leiutas Rootsi müütiliste kuningate nimistusse 6 Karli enne Karl Sverkerssoni ja 5 Erikut enne Erik Võidukat. Need kuningad, keda on kujutatud eranditult positiivselt, on välja mõeldud arvatavasti Rootsi printside Eriku ja Johani peale mõeldes, kellele see raamat oligi pühendatud. Kui Erik ja Johan kuningaks said, siis võtsid nad Johannes Magnuse pakutud nummerduse omaks.

Kuningaks saanuna (1560, kroonimine 29. juunil 1561 Uppsalas) asutas Erik krahvi ja vabahärra seisused – varem Rootsi aadlikel tiitleid ei olnud. Ta sekkus 1561 Liivi sõtta, võttes juunis vastu Eestimaa aadlike ustavusvande.

Erik umbusaldas oma vendi, eriti Soome hertsogit Johanit, ja piiras alates 1561. aastast nende õigusi. 1563 alustas ta Johani vastu sõda, vallutas viimase pealinna Turu ja vangistas Johani koos abikaasaga. Eriku umbusaldas ei piirdunud oma vendadega, vaid laienes teistelegi kõrgaadlikele, näiteks Sturedele. Mitu neist lasi ta hukata.

1563 viis ta Rootsi sõtta Taani, Poola ja Lübecki vastu, alustades Põhjamaade seitsmeaastast sõda.

Kosinud edutult Inglismaa kuninganna Elizabeth I, abiellus Erik 1568 soome lihtsõduri Maunu tütre Kaarinaga (rootsipäraselt Karin Mansdotter).

Samal aastal kukutati ta vendade Johani ja Karli poolt ning vangistati. Vennad hoidsid teda üheksa aastat vangis, sealhulgas Turu ja Kastellholmi kindluses, kus Erik oli kunagi ise vangis hoidnud oma venda Johanit. 1577 lasi kuningas Johan III oma vanema venna hernesupiga mürgitada.

Eerik XIV (13. joulukuuta 1533 Tukholma – 26. helmikuuta 1577 Örbyhus) oli Ruotsin kuningas vuosina 1560–1568.

Eerik kuului äitinsä Katariina Saksi-Lauenburgilaisen puolelta Euroopan suurimpiin ruhtinassukuihin. Eerik XIV nousi valtaan isänsä Kustaa Vaasan kuoltua vuonna 1560. Hänen sisarpuolensa olivat Katariina (1539–1610), Cecilia (1540–1627), Anna (1545–1610), Sofia (1547–1611) ja Elisabet (1549–1597) ja hänen velipuoliaan olivat Juhana III (1537–1592), Magnus (1542–1595), Karl (1544), Sten (1546–1547) ja Kaarle IX (1550–1611).

Erik XIV, född 13 december 1533 på Tre Kronor, död 26 februari 1577 på Örbyhus slott, var Sveriges kung mellan 1560 och 1568. Som kung tog han norra Estland under sitt beskydd och inledde det förödande nordiska sjuårskriget med Danmark. En period av sinnessjukdom inleddes med Sturemorden 1567, och fastän Erik XIV senare tillfrisknade bidrog detta till att han året därpå avsattes och efterträddes av sin bror Johan III. Denne höll honom först fången men beordrade troligen till sist att han skulle dödas genom förgiftning.

Erik XIV var son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Han härstammade genom sin mor från såväl Erikska ätten som Bjälboätten. Katarina av Sachsen-Lauenburg härstammade från Ingeborg Birgersdotter, dotter till Birger jarl och prinsessan Ingeborg Eriksdotter av Sverige. Ingeborg Birgersdotter gifte sig år 1270 med hertig Johan I av Sachsen-Lauenburg. Erik var vidare halvbror till Johan III och Karl IX samt farbror till Sigismund och Gustav II Adolf. Han gifte sig i juli 1568 med Karin Månsdotter (1550–1612).

Erik XIV var inspirerad av Johannes Magnus historiska verk Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus som innehöll en lång rad påhittade kungar med namnen Erik och Karl. Erik XIV accepterade detta som historisk sanning och antog det höga talet XIV (14) som sitt regentnummer för att visa vilken lång och ärorik historia Sverige hade (hans bror Karl IX gjorde detsamma när han blev kung). På den vedertagna listan över Sveriges regenter finns inte tretton kungar med namnet Erik före Erik XIV, utan som mest åtta. Numret XIV följer inte heller strikt Johannes Magnus regentlängd, som innehåller tolv kungar med namnet Erik men exkluderar Erik Magnusson av Sverige.