Antonomasi (från grekiskans ἀντονομασία) är en retorisk stilfigur där man låter ett egennamn beteckna en egenskap.[1] Retoriska stilfigurer återfinns under parteslärans elocutio, vilket är konsten att smycka språket.

Stilfigurer

DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio

JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke

ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma

STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon

TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi

UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi

UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis

ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

I den klassiska retorikboken Ad Herennium beskrivs antonomasi snarare som en kombination av de moderna tolkningarna av både antonomasi och perifras.[2]

Engelskans antonomasi, antonomasia, beskrivs istället som att man ersätter ett egennamn mot ett epitet eller fras som är starkt kopplat till personen, exempelvis "The boy who lived" om Harry Potter eller "The King" för Elvis Presley.

Exempel

redigera
  • "Här kommer Zlatan" – om en person som är duktig på fotboll.
  • "Och plötsligt la sig Dalai Lama i diskussionen"[1] – om en person som speglar hans läror.
  • "Vi har en ny Birgit Nilsson" – om en person som är duktig på att sjunga opera.

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Lindqvist, Janne (2017). Klassisk retorik för vår tid. sid. 289 
  2. ^ Ad Herennium. 2005. sid. 137–138