Lars Amble

svensk skådespelare och regissör

Lars Anders Amble-Næss,[1] känd som Lars Amble, född 10 augusti 1939 i Oscars församling i Stockholm[1], död 19 augusti 2015 i Oscars församling i Stockholm,[2] var en svensk skådespelare och regissör.

Lars Amble
Lars Amble, 1968.
Lars Amble, 1968.
FöddLars Anders Amble-Næss
10 augusti 1939
Sverige Oscars församling, Stockholm
Död19 augusti 2015 (76 år)
Sverige Oscars församling, Stockholm
Utbildad vidDramatens elevskola
MakaMarie Göranzon
(1963–1971)
Margareta Kempe
(1975–1976)
Ingrid Thomasson
(1977–1996)
Gunborg Alm
(1999–2015; hans död)
SläktingarLeif Amble-Næss (far)
Maritta Marke (mor)
Lolo Amble (dotter)
Bästa regi
1988 Omaka par
1991 Skvaller
1993 Trassel
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Lars Ambles föräldrar var båda skådespelare; fadern var den norskfödde Leif Amble-Næss och modern den svenskfödda Maritta Marke. Han genomgick Dramatens elevskola 1962–1965.[3] Då hade han redan hunnit ha flera roller på Riksteatern. På Dramaten arbetade Amble i flera olika omgångar från 1965, bland Dramaten-uppsättningarna kan nämnas Woyzeck, Stormen, Stiftelsen, Markurells i Wadköping och En midsommarnattsdröm. Han var initiativtagare till teatergruppen Unga Dramaten. Hans sista framträdande på Dramaten blev som Anselme i Den girige, en roll han spelade fram till i april 2015.[4]

Amble var engagerad som skådespelare och regissör vid privatteatrar i Stockholm som Intiman, Folkan, Scalateatern, Oscars, Vasan och Chinateatern 1969–1974. Han skrev musikaler, bearbetade och översatte pjäser, medverkade i krogshower och revyer. Amble blev konstnärlig ledare på Maximteatern i Stockholm 1986 och senare en av delägarna. Han regisserade och var en av manusförfattarna bakom musikalkomedin Skål (1985) där 1900-talets historia sammanfattades på ett par timmar. Med Amble som regissör, översättare och drivande kraft blev Maximteatern Stockholms främsta komediscen under 1980- och 1990-talen. Amble satte upp en lång rad publiksuccéer såsom Omaka par (1987), Skvaller (1990) och Rakt ner i fickan (1994). Det sista Amble regisserade på Maxim var den revynostalgiska föreställningen Strålande tider! Härliga tider! (2000).[5]

Tre gånger belönades han med privatteaterpriset Guldmasken för bästa regi. Han undervisade även vid Teaterhögskolan i Stockholm.

Amble var även flitigt förekommande på TV och film; här kan nämnas Raggare! 1959, Någonstans i Sverige 1973, Den enfaldige mördaren 1982, Två killar och en tjej 1983 och Peter Dalles film Skenbart 2003. På 1970-talet uppträdde han tillsammans med Lasse Berghagen och Lasse Lönndahl i TV-underhållningen Triss med Lasse. Han erhöll den kungliga medaljen Litteris et Artibus 2003.

Privatliv

redigera

Lars Amble var första gången gift 1963–1971 med skådespelaren och skolkamraten Marie Göranzon (född 1942) och blev far till dramatikern Lolo Amble (född 1963).[6] Andra gången var han gift 1975–1976 med Margareta Kempe (född 1953)[7], dotter till kommendörkapten Olof Kempe och Maja, ogift Bedoire.[8] Tredje gången var han gift 1977–1996 med fotvårdsspecialisten Ingrid Thomasson (född 1945), dotter till handelsträdgårdsmästaren Sven Thomasson och Ruth Thomasson.[9] Fjärde gången var han gift från 1999 till sin död med Gunborg Alm (född 1941).[1] Lars Amble är gravsatt i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[10]

Filmografi i urval

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1965 Fältväbeln
Tygmästaren
Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Cyril Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Henri Flickan i Montreal
Lars Forssell
Jackie Söderman Dramaten
1970 Mortimer Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[11]
1971 Don Baker Fri som fjärilen
Leonard Gershe
Jan Malmsjö Scalateatern[12]
1974 Medverkande Paviljongen, revy
Carl Zetterström
Hans Bergström Scalateatern[13]
1976 Stenwall Chez nous
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Lars Göran Carlson Dramaten
1979 Sergeij Kollontaj
Agneta Pleijel
Alf Sjöberg Dramaten
1984 Jonathan Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[14]
1999 Rektor Blidberg Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten
2000 Egeus En midsommarnattsdröm
William Shakespeare
John Caird Dramaten
2003 Greven av Gloucester Kung Lear
William Shakespeare
Stefan Larsson Dramaten
2005 Hermocrate Kärlekens triumf
Pierre de Marivaux
Staffan Roos Dramaten
Escalus Lika för lika
William Shakespeare
Yannis Houvardas Dramaten
2006 Domare Wolff Pinocchios aska
Jokum Rohde
Anna Novovic Dramaten
2015 Anselme Den girige
Molière
Gösta Ekman Dramaten

Regi (ej komplett)

redigera
År Produktion Upphovsmän Teater
1967 Meda från Mbongo
Willy Kyrklund Dramaten
1969 Djur som inte...
Beppe Wolgers Dramaten
Gästspel på Oscarsteatern
Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff Maximteatern[15]
1971 Vad är det för fel på 1933 års modell?, revy
Carl Zetterström Scalateatern[16]
1972 Sånt folk!, revy
Carl Zetterström Maximteatern[17]
1975 Staden spelar upp
Carl Zetterström Dramaten
1977 Den musikaliska stolpsängen
I Do! I Do!
Tom Jones och Harvey Schmidt
Översättning Bo Forsberg
Riksteatern
1983 Arsenik och gamla spetsar
Arsenic and Old Lace
Joseph Kesselring Maximteatern[18]
1985 Skål
Lars Amble, Magnus Härenstam, Lill Lindfors,
Brasse Brännström och Anders Berglund
Maximteatern
1987 Omaka par
The Odd Couple
Neil Simon Maximteatern
1988 Jag är inte Rappaport
I'm Not Rappaport
Herb Gardner Dramaten
1989 Happy End
Situation Comedy
Brian Cooke och Johnnie Mortimer
Översättning Sven Melander, bearbetning Lars Amble och Brasse Brännström
Maximteatern
1990 Hemlig extas
The Secret Rapture
David Hare Dramaten
Skvaller
Gossip
Neil Simon Maximteatern
1991 Tartuffe
Molière Dramaten
1992 En handelsresandes död
Death of a Salesman
Arthur Miller Dramaten
Trassel
Out of Order
Ray Cooney Maximteatern
1993 Press - ett obehagligt stycke
Silly Cow
Ben Elton
Översättning och bearbetning Lars Amble och Brasse Brännström
Vasateatern
1994 I nöd och lust
The Cemetery Club
Ivan Menchell Maximteatern
1995 Dubbeltrubbel
Pyjamas Pour Six
Marc Camoletti
Översättning och bearbetning Lars Amble och Brasse Brännström
Vasateatern
1996 Lill & Svensson
Lill Lindfors, Lennart R Svensson m.fl. Maximteatern
Rakt ner i fickan
Cash on Delivery
Michael Cooney Maximteatern
1998 Pengarna eller livet
Funny Money
Ray Cooney Maximteatern
Kämpa på
A Lady of Letters
Sova bland säckar
Bed Among the Lentils
Alan Bennett
Översättning och bearbetning Lars Amble och Brasse Brännström
Maximteatern
2000 Strålande tider! Härliga tider!, revy Maximteatern[19]
2006 Lögn i helvete
The Lying Kind
Anthony Neilson
Översättning Hans Alfredson
Vasateatern
Blomsterplockarna
Erland Josephson Strindbergs intima teater

Priser och nomineringar

redigera
År Uppsättning Pris Kategori Resultat
1988 Omaka par Guldmasken Bästa regi Vann
1991 Skvaller Guldmasken Bästa regi Vann
1993 Trassel Guldmasken Bästa regi Vann
1999 Pengarna eller livet Guldmasken Bästa regi Nominerad
2006 Lögn i helvete Guldmasken Bästa regi Nominerad

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  2. ^ ”Skådespelaren Lars Amble avliden”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/skadespelaren-lars-amble-avliden. Läst 23 augusti 2015. 
  3. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  4. ^ Dramaten. ”Lars Amble har avlidit”. Pressmeddelande. Läst 20 augusti 2015. Arkiverad från originalet den 23 september 2015.
  5. ^ Bjerstedt, Staffan (2006). Vem är vem i svensk humor. Books-On-Demand. sid. 15. ISBN 978-91-631-9399-6 
  6. ^ AMBLE, LARS A, regissör, skådespelare, Sthlm i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 474.
  7. ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 
  8. ^ KEMPE, OLOF V, byråchef, kommendörkapten, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 687.
  9. ^ Amble, Lars A, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 47.
  10. ^ SvenskaGravar
  11. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 38. 20 mars 1971. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-03-20/77/38. Läst 25 september 2020. 
  13. ^ Leif Zern (20 januari 1974). ”Carl Z i rävsaxen, men Birgitta är fin”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-01-20/19/16. Läst 23 januari 2016. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (18 oktober 1984). ”Levande lik på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-10-18/284/28. Läst 25 januari 2016. 
  15. ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015. 
  16. ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016. 
  17. ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  19. ^ Leif Zern (21 januari 2000). ”Inte så strålande tider. Det räcker inte att citera gamla slagnummer”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125143836/http://www.dn.se/arkiv/kultur/revy-inte-sa-stralande-tider-det-racker-inte-att-citera. Läst 24 juni 2015. 

Externa länkar

redigera