Regeringen Staaff II

Sveriges regering 1911–1914

Regeringen Staaff II regerade Sverige 7 oktober 1911 till 17 februari 1914. Samtliga statsråd var medlemmar av liberala samlingspartiet, undantagit Albert Ehrensvärd d.y., som inte hade riksdagsplats men likväl var liberalt sinnad.

Regeringen Staaff II
Sveriges regering


Statschef
Statschef Gustaf V
Tidsperiod
Tillträde 7 oktober 1911
Frånträde 17 februari 1914
Ministrar och partier
Statsminister Karl Staaff
Regeringsparti(er) Liberala samlingspartiet
Status i parlamentet minoritetsregering
Oppositionsparti(er) Allmänna valmansförbundet
Socialdemokraterna
Historik
Val 1911
1914
Senaste valet
101 / 230
Mandatperiod(er) 1912-1914
Företrädare Lindman I
Efterträdare Hammarskjöld

Bland de reformer som regeringen Staaff II drev igenom kan införandet av folkpension 1913 nämnas.

För att förhindra en ny och mer radikal rösträttsreform sökte högern och kungahuset strid med Karl Staaff, med försvarsfrågan som verktyg. Trots sin tidigare inställning om försvarskostnadernas minskning eller status quo var Staaff 1913 ("Karlskronatalet") utmålad av högern som en landsförrädare.

Sedan kung Gustaf V i sitt tal till det så kallade bondetåget i februari 1914 (se borggårdskrisen) öppet tagit avstånd från regeringen blev Staaffs ställning ohållbar. Staaff och hans kollegor intog ståndpunkten att kungen handlat inkonstitutionellt då han gjort ett offentligt uttalande i politiska ämnen utan att på förhand höra regeringen. Man hemställde till kungen att han skulle förbinda sig att när han i framtiden ämnade göra några sådana uttalanden, "på förhand giva statsrådet kännedom om det tillämnade yttrandet".[1] Detta löfte var det dock inte regeringens mening att kungen skulle avge skriftligen, inte heller att det skulle offentliggöras. På samma gång tillkännagav regeringen att i händelse av avböjande svar skulle ministärens samtliga ledamöter att begära sitt entledigande. Kungens svar blev: "Denna hemställan kan jag icke bifalla, ty jag vill ej beröva mig rätten att fritt meddela mig med Sveriges folk." Konsekvensen blev att den Staaffska regeringen avgick.[1]

Statsråd

redigera
Ämbete Minister Tillträdde Avgick Parti
Statsminister Karl Staaff7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Justitieminister Gustaf Sandström7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Utrikesminister Albert Ehrensvärd d.y.7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Krigsminister David Bergström7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Sjöförsvarsminister Jacob Larsson7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Civilminister Axel Schotte7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Finansminister Theodor Adelswärd7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Ecklesiastikminister Fridtjuv Berg7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Jordbruksminister Alfred Petersson7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Bror Petrén7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
 Karl Stenström7 oktober 191117 februari 1914Liberala samlingspartiet
Företrädare:
Regeringen Lindman I
Sveriges regering
1911-1914
Efterträdare:
Regeringen Hammarskjöld

Referenser

redigera