Hoppa till innehållet

Svartmaskad kopparand

Från Wikipedia
Svartmaskad kopparand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane i häckningsdräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljOxyurinae
SläkteNomonyx
Ridgway, 1880
ArtSvartmaskad kopparand
N. dominicus
Vetenskapligt namn
§ Nomonyx dominicus
Auktor(Linné, 1766)
Utbredning
Synonymer
  • Oxyura dominica
  • Nomonyx dominica grammatiskt felaktigt
  • Vitvingad kopparand

Svartmaskad kopparand[2] (Nomonyx dominicus) är en liten kopparand i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer från södra Texas till norra Argentina och Brasilien och även i Västindien.[3] Den är till största delen en stannfågel men sällsynt observeras arten i allra sydligaste USA, utmed Mexikanska gränsen och i Florida.

Svartmaskad kopparand placeras som ensam art i släktet Nomonyx, och är något av en mellanform mellan svarthuvad and och de mer distinkta kopparänderna. Ibland har den också placerats i släktet Oxyura, men svartmaskad kopparand utgör en utvecklingslinje som härstammar från en okänd anfader inom Oxyurinae, och som utvecklats mycket lite under miljontals år.[4][5]

Häckande hanar av svartmaskad kopparand har rostfärgad kropp, svart ansikte och stjärt, vit orbitalring och ljusblå näbb. Adulta honor, hanar i vinterdräkt och juveniler har alla en vattrad brungrå fjäderdräkt med två horisontella streck i det övrigt sandfärgade ansiktet. Den har vit vingspegel och övriga vingpennor är svarta. Precis som de andra arterna inom underfamiljen Oxyurinae har den styva stjärtfjädrar som ofta står rakt upp eller också ligger platt ned i vattnet bakom anden.

Svartmaskad kopparand födosöker genom att dyka och den lever till största delen av frön, rötter och blad från vattenväxter. De tar även vattenlevande insekter och små kräftdjur. Vitvingad kopparand häckar i färskvattenbiotoper med våtmarksvegetation omgivet av tät skog. De häckar även i mangroveträsk. De är skygga och undandragna men inte ovanliga.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal bland annat på grund av jakt, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Släktesnamnet Nomonyx kommer från grekiskans nomao (=att äga) och onux (=nagel) medan artnamnet dominicensis härrör från Santo Domingo eller San Domingo, ett annat namn på Hispaniola.[6]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2009 Nomonyx dominicus . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 20 augusti 2012.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Livezey, Bradley C. (1986) A phylogenetic analysis of recent anseriform genera using morphological characters. Auk 103(4): 737-754. DjVu fulltext Arkiverad 4 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine. PDF fulltext Arkiverad 5 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ McCracken, Kevin G.; Harshman, John; McClellan, David A. & Afton, Alan D. (1999) Data set incongruence and correlated character evolution: An example of functional convergence in the hind-limbs of stifftail diving ducks Arkiverad 14 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Systematic Biology 48: 683-714. doi:10.1080/106351599259979
  6. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
  • del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.) (1992) Handbook of Birds of the World (Volume 1: Ostrich to Ducks). Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-10-5
  • Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. ISBN 0-679-45122-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]